Som ögon när barnen är små

När vi växte upp
Lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli
Oförbrukat fri.
Somrar svepte fram
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt
Hela livet var så skönt
Frusna på en strand
Flög vi med drakar medan tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen  mark
Jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot Dig
Kan det begäras mer av mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0