Du får inte riva min murar
Jag hörde nyss en låt, en låt som påminde mig om våran tid, när jag hörde låten kom jag på mig själv hur lite jag faktiskt tänker på dig nu för tiden.
Nya möten med andra människor har liksom tagit över , jag kan knappt tro det, men det är ett faktum. Jag kan inte påstå att jag saknar dig eller det som var vi och jag skulle absolut inte vilja ha dig i igen.
För vi var inte bra för varandra. Trots allt är jag glad att det blev som det blev, jag tror vi lärde oss av varandra. Det var en dum, oseriös romans, men allt annat än onödig. Jag mognade på mig mycket under vår tid, jag blev någon. Och tack vare det, bidrog det mycket till att jag är den jag är idag.
Kommentarer
Postat av: Lindman
"Och tack vare det, bidrog det mycket till att jag är den jag är idag."
... Vadå, en alkoliserad alkis? :o
Postat av: Svar:
Johan, jag är ingen alkis.
Trackback
