Tiden
Det är läskigt hur saker förändras. Hur jag förändras.
För sanningen är nämligen följande, att tiden inte förändras. Det är vi som gör det, det är vi, varelserna på jorden som gör tiden, men tiden i sig förändras inte. Den är densamma som den var för 20 miljoner år sedan. Tid är ingenting egentligen, en obefintlig räkning av sekunder som i själva verket inte har någon betydelse för oss, från början. Dock har vi stressade individer jagat upp varandra och fått tid att betyda något annat och i många fall negativt. Tid är dyrbar, tid får inte gå i spillo. Det är förvisso korrekt, men vi kan inte låta oss styras av det faktumet. Personer som låser sig till tanken på att tid är viktigt får det inte lätt för sig. Jag har själv varit på väg att fastna i det. Denna ständiga hets till bussar som ändå alltid är försenade, rädslan av att komma för sent till en tidpunkt man har bestämt. Varför är vi så rädda för att komma för sent? Det kommer fler sekunder, vi kommer att uppleva tiotusentals timmar under våra liv, vi kommer vara i tid och vi kommer även att komma för sent. Jag är en av dessa individer vars stora rädsla är att komma för sent till avtalad tid. Jag drömmer ofta mardrömmar om att jag springer omkring och inte kan hitta mina ägodelar, jag måste skynda mig till bussen och därefter skynda vidare till något som framgår som viktigt.
Det skrämmer mig en hel del att jag idag inte är den jag var för två år sedan. Inte ens den jag var för ett år sedan. Jag kommer ofta på mig själv att påstå att det är tiden som förändras, men av eftertanke blir det tydligt för mig att det är ju jag som har förändrats och ingenting annat.
