Vill vara ensam ett tag!
Min syn på kärlek är suddig.
Kanske är jag blind, Kanske kommer det alltid vara så här.
Jag är så rädd att bli instängd, att vara fast i någonting - att vara någons.
Jag vill inte att någon ska äga mig, jag måste få vara min egen. Jag måste få vara ensam flera veckor i streck om jag så vill, jag måste få andas. Jag måste få gömma mig och inte svara på mobilen om jag inte anser det vara viktigt. Jag måste få rymma, skjuta allting åt sidan. Det har jag ju alltid gjort, enda sen jag var en halv meter. Jag måste få sträcka ut mig över hela sängen, jag måste få titta på vilken film jag vill, äta när jag vill, gå ut när jag vill, sova när jag vill. Det känns inte som att någon i min närhet har samma behov som jag av ensamheten. Det bästa jag vet är ju att just umgås, ändå är det jag som behöver mest ensamhet. Det är lite knepigt. Eller nej.. MYCKET knepigt.
Kommentarer
Trackback
