Det känns så nära, men ändå så långt bort
Det pirras enda ned i tårna när det börjar lukta studentfirande i luften. Denna vår kommer förmodligen att gå fortare än fortast. Det skrämmer mig, samtidigt som det fascinerar.
Fattar inte att det är vår tur detta år. Vi.. 93:orna, ska liksom stå där och skrika för fulla muggar, hoppa och vara gladast i världen med studentmössorna guppandes på huvudena. Det har alltid känts så långt bort, nu är det bara Ca 5 månader kvar.
Det är mitt liv, och det är bara jag som kan se till att det blir något bra av mig.
Kommentarer
Trackback
