felicia ekelund! min blogg, mina regler

Måste allting kretsa kring skolan? Ska ens humör ha och göra med hur det går i skolan? Ska självförtroendet behöva vara lågt för att man inte presterar det bästa på varje lektion? Ska man skippa rasten bara för att hinna klart med ett arbete? Ska man behöva bli besviken över att få ett enbokstavligt betyg som G?

Mitt svar är nej. Men för alla är det svaret inte självklart.

Jag ser individer varje dag som sliter och sliter och sliter på varenda lektion för att göra sig själv nöjd. De kommer trötta till skolan, suckar och säger "jag satt uppe halva natten och pluggade..." Jag hoppas i alla fall att allt slitande är för att göra sig själv nöjd och inte någon annan. För om fallet är så, att dessa personer sliter för att göra någon annan nöjd och glad - då har det gått för långt.

Jag har alltid varit ett "G-barn" trots att mina föräldrar, vänner, lärare och övriga utomstående ständigt har påpekat "du kan ju bättre Felicia, gör ditt bästa!". Men varför? Om jag själv inte vill prestera mer än vad jag gör varför ska jag då göra det? För att göra mamma stolt? För att läraren ska kunna skryta med att hon minsann bara har MVG-elever? Det här är faktiskt mitt liv, och det är enbart jag som kommer förlora på om jag inte har toppbetyg.