Nu är jag hemma igen, har inte haft tillgång till internet någonting under veckan förutom igår men då orkade jag inte blogga, snart ska jag in till stan med Amanda, Martin kommer och hämtar oss.
Och imorgon får jag träffa min älskade pojke igen, jag har saknat honom så mycket!
Nej nu tror jag att jag ska ta en powernap och när jag kommer tillbaka hoppas jag det är massa som har kommenterat inlägget nedanför. Lycka till allihopa :)
Det är skönt att jag får en till chans att få lite färg innan jag åker till Öland imorgon, man kunde ju knappast tro att det skulle bli såhär varmt och soligt i och med att det spöregnade, åskade och blixtrade som tusan i natt.
Det jag hatar mest med att sola på gräset är att det känns som att det är äckliga kryp på kroppen hela tiden men sen när man kollar så är det inget.
Är det någon av mina läsare som har planer på att sola idag?
Har precis tagit fram något att äta, jag blir själv förvånad att jag gick upp så tidigt som jag gjorde idag, jag var liksom uppe runt halv 12 tror jag.
Men aja, efter frukosten blir det dusch, hade ju hoppats på att få sola men vädret tycker tydligen inte det!
Känns jobbigt att vara flera mil ifrån den person som kanske betyder mest av allt på denna jord, från att nästan bo hos honom till att vara ifrån honom i lite längre än en vecka är jätte tungt.
Jag saknar honom varje dag, varje timme varje minut & varje sekund.
Hur ska jag klara mig 1 vecka på Öland utan hans närhet? utan hans lukt och utan hans underbara leende?
Har en hel del falska vänner, på vissa av er står det fan FALSK i pannan på! Hatar sånt. Tillexempel ens närmsta vänner. Dom ljuger för dig, dom skiter i att höra av sig och svara, Man vet inte ens om dom snackar skit bakom ryggen på en med sina andra vänner.
Några som läser detta vet säkert vem jag syftar på och jag vet även att ni håller med mig till en viss del.
Liksom denna människa har mer ovänner än vänner och undra vad det kan bero på? att du är ..
Bitchig? Dryg? Falsk?
Du kan ju börja med att sluta gå runt och tro att du är bäst och alla ska rätta sig efter dig men du behöver inte rätta dig efter någon/något.
'' oh jag blir så sur på mina vänner när dom skaffar pojkvänner bara för att dom kan lyckas med något i sitt liv medans mitt är så värdelöst ''
Tröttheten i min kropp är enorm. Det hjälper inte hur mycket jag än sover, samma ständiga trötthet sveper över mig ändå. Önskar jag någon gång fick känna mig riktigt utvilad. Drömnarna om nätterna håller mig kvar i någonslags stadie mellan sömn och vakenhet.
Efter alla dagar med hets har det kanske lett till att kroppen säger ifrån, jag är totalt utmattad. Men det är svårt att ändra på sig själv, det är näst intill omöjligt. Ibland önskar jag att jag var någon annan än den jag är, men för det mesta är jag faktiskt skapligt nöjd att jag blev just jag. Ibland.
En helt ny känsla, jag minns inte när jag kände såhär sist, om känslan ens någonsin har ägt rum inom mig. Det är på ett annat vis nu, en annan stil, en annan tid. Du fyller upp hela mig gemom att bara vara Du.
Kom hem för ett tag sen, sitter och käkar godis och dricker läsk, tjockt va?
Imorgon åker jag hem till Katrineholm, kommer kännas lite konstigt eftersom jag inte har varit där på hela sommarlovet.
Sen om några dagar åker man till Öland 1 vecka och bara lever livet, men efter Öland kommer jag tillbaka till Nyköping dom sista dagarna innan vi börjar skolan.
Måste bara säga att jag har världens bästa pojkvän!
Åkte till Nynäshamn igår med Sebbe och Jocke för att hämta Adrian, trodde vi skulle dö för vi höll på att köra på en älg. den var jätte stor! haha.
Vi kom hem runt 12 , jag sov hos sebbe som vanligt, så vi satte på en film men han somnade direkt, så jävla söt när han sover!
Snart blir jag hämtad av mamma och Jerry för att jag ska hem och fixa mig för att sedan vara med Lollo, har inte pratat med henne idag än så kanske får ta och göra det?
Hej allihopa, jag har ju blivit sjuk nu dom senaste dagarna så nu ligger jag i sebbes säng och nästan hostar upp lungorna, skulle göra vad som helst för att slippa det.
Men sånt är livet, man får inte alltid som man vill, jag har ju världenss bästa kille som kommer och tar hand om mig när han slutar jobba, eller hur? ;))
- haha andré! Om du verkligen vill veta så 20+. ( skämt o sido )
vilken storlek på bh har du? ;)
- 80C
Vad äre som är bra med din pojkvänn ?och va är det med han som gör att du gillar han? :)
- Han är snäll och hur gullig som helst.
Röker du eller har gjort?
- Nej det gör jag inte
Vad är det absolut pinsammaste du har gjort?
- Jag vet inte riktigt, kommer inte på något nu.
vad är ditt största intresse?
- Fotografera har jag alltid tyckt om, har inte blivit så mycket på senaste tiden men förr fotade jag jätte mycket.
favorit klädsel?
- Beror på väder, men ett måste är kläder som sitter tight.
brukar du onanera?
- Haha vilken fråga! men nej det brukar jag inte.
Hur gammal är sebbe? :)
- Han är 18 och fyller 1 november
Varför ska du flytta? :((
- För att pappa inte orkar ha kvar huset och tomten eftersom det är så mycket att ta hand om, du vet ju själv hur stod trädgård vi har, kommer sakna er i Österåker :((
Varför har inte vi setts på hundra år? :(
- Jag vet inte riktigt, dels för att jag är i nyköping hela tiden, jag får komma hem snart så vi kan hitta på något :))
Hur många läsare har du? :D
- Det varierar, men runt 70 om dagen.
hur många olika sexställningar har du kört?(ungefär) :)
- Haha en till annorlunda kommentar, men ja vad kan det vara, runt 6 stycken kanske.
Du kommenterar Weakzi's facebook hela tiden, känner du honom? :)
- Haha Viktor Weakzi som kommenterar själv i falskt namn, men nej viktor jag kan väl inte säga att jag känner dig direkt, men vi har ju skrivit en del :))
Det finns många människor som har svårt att bilda sin egen uppfattning om folk, dom lyssnar på andra och går efter vad dom säger.
Bara för att en person var på ett visst sett för 3 år sen så betyder inte det att den är på det viset nu?
Det är en av sakerna som gör mig så sjukt jävla förbannad, för jag själv är med om det.
Det är just därför jag hatar katrineholm!
Jag älskade när jag först kom till nyköping och började skaffa vänner här, jag har aldrig haft så många vänner i hela mitt liv som jag har här i nyköping
JUST pga att ingen vet hur och vem jag var förut, ingen har hört och kunnat '' gå efter '' hur jag var förut.
I katrineholm så säger folk '' a hon är så konstig '' till en person och bara för det så går folk efter det och lär inte känna mig för den jag är nu.
Det följer ju med mig hela mitt liv och folk snackar så jävla mycket skit
Har suttit och rensat min facebook, hade runt 1246 vänner från början och nu har jag 917 stycken, och det roliga är att dom jag har tagit bort är katrineholmsbor, ONLY. så jag har typ inga från katrineholm på min facebook längre, bara dom jag verkligen pratar med, men det kommer nog vara skönt!
Ska kolla genom en gång för jag har säkert missat några!
Läraren vid svarta tavlan till en bråkig klass: – Den som har gjort något dumt ställer sig upp! Efter en stund ställer sig Olle upp. – Nå, vad har du gjort för dumt? – Ingenting, men jag tycker synd om magistern som får stå upp ensam.
Kan du en rolig historia eller ett dåligt skämt? Tveka inte att skicka in den till mig på: feliciaekelund.blogg@LIVE.SE Alla bidrag som publiceras blir länkade (om du har blogg).
Det är så mycket djupa tankar som far omkring inuti min lilla skalle. Är helt yr i huvudet och det brukar uppstå när jag tänker för mycket, det är så mycket tankar och känslor inuti mig som bara flyger omkring och studsar upp och ned.
Det är tankar om mig själv, om livet, om det som varit och om det som komma skall.
Jag önskar att alla individer kunde ha en stämpel i pannan; GOD eller OND. Det gäller pojkar, flickor, vänner, ovänner, föräldrar, lärare, Kungen - alla. Det är inte lätt att veta vad som är fel, och ännu svårare är det att veta vad som är rätt.
Plötsligt kommer jag på mig själv att jag har glömt bort saker jag alltid skulle minnas. Jag har tappat känslorna som alltid skulle kännas, alla gamla sår har läkt igen och enbart ärr finns kvar i form av en abstrakt oro. Jag har tagit mina minnen förgivet så pass mycket att de liksom har förmultnat.
Jag gick nyss i åttonde klass, jag var en liten fjortis som gjorde allt för att efterlikna mina förebilder. Utåt spelade jag ett spel som visade att jag trodde jag var snyggast i världen. Inuti hatade jag mig själv och alla i hela världen var bättre än jag. Idag har jag börjat ana att omvärlden kanske inte är så vacker som jag alltid trott. Människor är inte så goda som jag har fått för mig, och tillit är ingenting som finns i överflöd någonstans.
Liksom när jag gick i åttonde klass cirkulerar skitsnack runt, runt, runt som en atmosfär kring varje enskild individ. Vi har åsikter vi inte vågar stå för, vi har tankar som vi borde hålla för oss själva och vi pratar först och tänker sen. Inom det området har ingenting förändrats. Alla människor ingår i ett stort spel, och vi bara följer med som en ful grön spelpjäs. Även fast vi inte gillar faktumet så accepterar vi det. Vi är så jävla blåsta hela bunten.
Det vart lite festligheter hemma hos jimmy igår, vi var väl runt kanske 12 pers , satt och spelade lite sällskapsspel och drack lite sen drog typ hälften så då var det bara jag, jimmy, johannes, rickard tror jag han hette och en till brud, då fick dom för sig att nattbada på badhuset så då åkte vi dit sen gick jag hem.
Nu sitter jag och solar på balkongen, väldigt varmt måste jag säga!
Asså vet inte riktigt vad man ska kalla det men a?
Jag, Denise & Jennifer har en speciell sak vi gör mot varandra, asså alla vi vet att det är på skoj men omgivningen tycker vi är as konstiga.
Nej men liksom vi kan typ gå på stan och kolla kläder så säger Denise '' gud vilken fin klänning '' då kan jag säga '' nej fyfan vad ful, men köp den för då passar ni ju '' så kan vi säga typ '' Jennifer du är så jävla ful gå och dö '' och dom kan säga typ '' felicia, sluta lek, så jävla töntigt '' och vi ser fett seriösa ut för stunden men 3 sekunder efter så börjar vi le och skratta igen.
Jag fattar inte riktigt varför vi gör så men om vi går på stan så kollar folk väldigt konstigt på oss, haha!
Kan ju förstå dom för det måste se väldigt konstigt ut.
Tror ingen tänker lika mycket som jag, tror ingen tvekar vid varenda litet steg framåt. Det känns säkrare att gå bakåt, där har jag varit, där händer det inget oväntat. Jag var trygg igår men rädd för morgondagen. Jag är världsmästare på att krångla till saker för mig själv, göra saker svårare än vad de egentligen är. Men det är väl så jag är, och tur att ingen är som jag..
Tänk att en enda person kan få allt att kännas bäst. Jag slösar inte nödvändigtvis på ordet bäst, men i detta fall är jag tvungen att göra det eftersom det är sanning. Det pirrar i hela kroppen och jag njuter av varje sekund när jag är med dig!
Vissa stunder måste man kasta sig in i något okänt, även fast det känns obehagligt och oroväckande. Tro mig, jag vet inte hur många gånger jag har fattat ett impulsivt beslut och kastat mig in i någonting som skulle kunna sluta i katastrof. Att leva så leder till många misslyckanden men för det mesta till fördelar.
Jag har lärt mig att öppna ögonen för nya saker, se livet från flera perspektiv och leva i mer vidgade vyer. För mig fungerar det perfekt, jag är säker på att jag är menad att leva på det viset.
Impulsivt men samtidigt försiktigt
Det jag vill säga är att livet är för kort för att leva inom sig själv och vara försiktig. Ge livet och personerna i det en chans. Ett enda beslut kan förändra ditt liv, förbättra.
Vi behöver ständigt förnyas genom att träffa andra människor, upptäcka nya platser och utveckla vår personlighet. Vi behöver helt enkelt upptäcka världen och allt vad den har att ge. Det är meningen. Att välja att inte följa den meningen är fegt. Jag må vara feg men jag tvekar inte när jag får en lockande chans. Det handlar om att chansa och hoppas på det bästa.
Gör så här: 1. Skriv LÄNKBYTE i kommentarer 2. Kopiera min header och länka mig i ett inlägg i din blogg. 3. Jag kollar så du gjort det, sen gör jag samma med dig.
För ett ögonblick upplevdes det jag inte trodde längre existerade.
En känsla utöver det vardagliga.
Ett ögonblick då hjärtat slår en volt och pulsen stiger. Dessa ögonblick som för ett par årsedan gjorde sig påminda varje dag. De där speciella sekunderna. Sekunderna av ett känslorus. Efter månader av total känslolöshet. Minuter, timmar och dagar utan någon som helst stark känsla. Jag kan inte minnas sist jag kände något. Visst känner glädje och nedstämdhet, men inte alls på samma sätt som för något år sedan. Kanske var förra året för omtumlande och påfrestande att alla känslor tog slut. Den känsliga tjejen övergick till den iskalla.
En tredjedel av den jag var går hem. För en är krossad, en är din.
Har du en gång blivit sviken känns det som en omöjlighet att kunna anförtro sig till någon annan person igen. Eller det behöver inte vara svårt att just tro på någon person, hela idén med tro kan kännas långt bort. Tro hopp och kärlek, tre viktiga ord där ”tro” är en stor del. Jag skulle vilja lägga till Tillit i de tre orden som då skulle bli fyra.
Det är viktigt att någon gång bli sviken. Tro mig, du växer i dig själv. Trots att det smärtar och känns förjävligt att bli riktigt besviken. Så är det ändå ett steg i att växa upp, vakna upp. För det är faktiskt just detta som är livet och livet kommer aldrig vara en dans på rosor. Så om du aldrig har blivit sviken och sårad, då har du mycket kvar att lära. Att bli sviken kan vara en fördel, faktiskt. För att sedan inse att det faktiskt går att gå vidare i livet, det går att le igen och såren kommer läka.
I grunden handlar all tillit om att tro på sig själv. Att lita på sig själv, våga hoppas att det lilla barnet inom oss finns kvar och inte har konverterat helt till vuxenlivet ännu. Det där barnet innanför alla muskelvävnader och senor, barnet som har fantasi och där ansvar inte i överhuvudtaget existerar.
Det lilla barnet finns inom oss alla. Att plocka fram det vid rätt tillfälle är dock väldigt svårt. När det gäller att vara vuxen, då det är viktigt, får inte barnet skymta fram. Vid sådana tillfällen är det bäst att barnet inom oss lekar kurragömma och har gömt sig på något riktigt bra ställe. För det är viktig att vara vuxen, det är viktigt att ta ansvar. För ditt eget liv, och även för andras.
Här sitter jag och predikar om hur viktigt det är att lita på sig själv. Men om sanningen ska fram så tillhör jag inte den perfekta kategorin. Jag litar varken på mig själv eller på någon annan till 100 %. Och det känns faktiskt tryggt, för jag kan aldrig ge hela mitt förtroende till någon annan, jag kan aldrig lägga mitt hjärta i en annan individs händer. Det skulle aldrig falla mig in. Och där har vi trygghet. Satsar du inte, förlorar du inte heller. Jag är bara 17 år, men jag har redan hunnit satsa många gånger. Dock blivit sviken lika många vilket har lett till att jag har växt i mig själv, fattat grejen med livet, insett att det aldrig kommer att vara enkelt. Så det känns som att jag har kommit långt ändå. Trots att jag inte ens litar på mig själv.
Jag litar på mig själv på en punkt, och det är att jag vet att jag kan gå vidare i livet efter en nedgång. Så bra känner jag mig själv, att jag har förstått att människor är idiotiska varelser, som ofta saknar empati och samvete, Och jag har aldrig påstått att inte jag är en idiot, för jag är inte så jävla god jämt och ständigt jag heller. Jag har gjort många misstag, jag har sårat, jag har svikit osv.. Men ni vet… ingen är perfekt, och jag tycker att det är bra. Bra att alla har brister och svagheter, bara de inte tar över det goda så är det fine för mig.
Jag är inte van med att ha det jag vill ha. Jag är van med att alltid sträva efter det som har varit, eller det som komma skall. En främmande känsla av trygghet och kärlek har drabbat mig.
Vilket tycks ha skakat om hela tillvaron.
Är det alltså detta jag alltid har strävat efter? Den där kärleken som alla runt omkring mig befann sig i. Känslan då allting känns rätt. Jag kommer nog aldrig kunna påstå att allting är rätt. Kanske blir det inte bättre än såhär, kanske är mitt liv i högsäsong just nu. Förmodligen kommer jag inte upptäcka det innan en nedgång drabbat mig. Jag har nämligen den starka förmågan att alltid upptäcka försent att det jag hade var det bästa jag kunde få.
Kan ju börja med om att berätta om gårdagen! - Det började med att jag följde med mamma och jerry till stranden runt ungefär 12. sen var vi där till kanske halv 4 sen drog vi hem, jag smörjde in mig för att jag var så bränd, sen träffade jag robin som jag inte träffat på typ jätte länge, det var typ snö ute senast jag var hos honom, men a iaf... Sen gick vi över till hans polare, tog en cider och chillade, sen tog vi '' knullbussen'' alltså en bil fast man får plats typ 7 i den och drog iväg och käkade på max, sen släppte dom av mig vid rockbaren där jag mötte sebbe sen gick vi hem till honom och kollade film , bara det att han somnade direkt så han såg inte så mycket av filmen!
- Vad händer idag då? Jag ska väl hem sen igen, efter att jag sovit lite till, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda!
Sitter och inspekterar min as snygga bränna överallt , speciellt vid rumpan, den är grymt snygg! Sover hos sebbe inatt för att han typ tvingade mig hihihi, godnatt!
Tiden går fortare än mitt eget liv, allt som sker, allt jag hör och allt jag går igenom bara susar förbi. Något som sker i bakgrunden, runt omkring, inte här. Jag berörs av det, men jag regerar inte. Har ingen kontroll och kan inte styra. Det är som att sitta som passagerare i bilen, jag åker med samma väg, men det är inte jag som kör. Så oerhört frustrerande, som med så mycket annat.
Nyss gick jag i sexan, nyss var jag ett barn. Vad är jag nu? Det var längesen jag var ett barn, men det är långt tills jag blir vuxen. Hur mycket ansvar vilar på mina axlar? Hur barnslig får jag vara? Vem i hela världen vet om jag själv inte har en aning?
Jag lägger ned så mycket tid på att se fram emot saker, så när de väl sker märker jag inte av det. I efterhand kan jag komma på, att det jag så länge hade framför mig är nu bakom mig. Det är historia,
Om livet kommer fortsätta i den här takten, kommer det inte dröja många ögonblick innan jag är gammal. Jag kommer sitta och se tillbaka på mitt liv, allt jag har gjort, alla möjligheter jag haft, alla misstag jag gjorde och även allt jag inte gjorde.
Jag vill ta kontrollen över mitt liv, men hur gör man?
Jag är så trött.. Så oerhört trött på att vara tjej och allt vad det innebär. Jag är så trött på alla dessa blickar tjejer emellan, inga ord, bara blickar, en blick som säger mer än tusen ord. Allt skitsnack, alla bråk som inte leder till någonting. Jag vill inte bli studerad från topp till tå varje gång några tjejer är i närheten, jag vill slippa det och jag vill inte ha ovänner som tittar snett. Jag hatar det, riktigt mycket hatar jag det. Jag har inte varit mycket bättre, det finns personer som jag också har inspekterat från topp till tå och undrat hur fan man kan se ut på det viset. Dock har jag slutat med det där. Alla dessa viskningar som man tror är diskret men som istället bara syns ännu mer.
Det är klart jag fortfarande tycker saker om andra individer, det är ingenting jag kan ändra på. Men jag uppför mig i vissa situationer. T.ex. om jag ser någon på stan som jag inte gillar, inte fan ställer jag mig och glor på henne då, viskar till min kompis "där är hon, så jävla vidrig". Måste jag absolut kommentera personen i fråga så försöker jag att göra det så diskret som möjligt, för jag sysslar inte med skitsnack utan sann fakta.
Jag undrar vad det handlar om, var alla dessa blickar och åsikter om andra människor grundar sig i.
Avundsjuka? jo, oftast kanske men inte alltid.
Alla människor på jorden kan inte tycka och vara precis likadana , Det skulle vara helt meningslöst att ens skaffa sig nya vänner för perspektivet skulle aldrig förändras. Vissa personer passar man med och andra inte, så måste det få vara, men då får man fan ta och hålla sina onda kommentarer för sig själv. Det betyder inte att man ska tiga sig igenom livet och hålla allting inom sig. Men åsikter och hat som inte grundar sig i något utan som man bara har utan argument, det kan man lik gärna hålla för sig själv.
För det är nämligen så att jag vet, av egen erfarenhet att man dömer folk man inte ens har pratat med. Det sägs att det tar 7 sekunder att bedömma en person, jag tror faktiskt att det är sant.
om alla kunde ge varandra en chans, byta några ord, tänka efter och sen få en uppfattning. Då har man sedan en anledning att tycka illa om en person, då känns det på något vis mer okej.
Det är nästan kusligt hur att enbart höra några toner av en låt kan få det att krypa längs ryggraden. I och med att höra en låt kastas jag tillbaka till en annan tid, om jag koncentrerar mig och blundar får jag upp bilden och dofterna från stället och stunden jag förknippar med låten. En del låtar kan jag inte ens lyssna på för det är för smärtsamt. Jag kan använda ordet smärtsamt för att det verkligen känns på det viset. Jag vet vad jag pratar om. Jag har minnen med många låtar, det kan vara minnen tillsammans med andra individer, en annan tid på en annan plats då jag befann mig i ett annat stadie i livet. Jag har aldrig påstått att minnen är dåliga ting, tvärtom. Minnen är viktig och en stor del av livet. Jag är 17 år och känner mig redan fullproppad med minnen. Dock har jag många år kvar att leva och det känns overkligt att tänka hur mycket meningsfulla minnen och låtar som jag kommer känna till. I dagsläget innebär det att vissa låtar låter jag helst bli att lyssna på, jag vill låta dem tillhöra tiden i fråga, jag vill inte blanda in den i nuet. Då är då, nu är nu. Blotta tanken på en låt kan göra mig varm, och redan när de första tonerna når mina öron ryser jag till av lycka eller mindre lycka. Som jag tidigare nämde är minnen oftast bra saker, men det kan ändå göra
Sitter hos hanna med Denise, Jennifer & Matilda just nu, senare ska vi iväg mot stenkulla där det är fest men blir inga mängder för imorgon ska jag troligtvis till jogersö med bergarn och denise, vi får se hur det blir. Inatt blir det iaf att sova hemma så kanske slänger in ett inlägg sen, puss!
Det är nästan som att jag har flyttat till sebbe, har sovit här 3 nätter i rad och idag har jag inte ens varit hemma, har bara varit här, kommer sova här i natt också men imorgon måste jag hem till mamma och visa att jag lever.
Sebbe har nyss somnat till filmen '' Hall Pass '' .. han är så söt när han sover!
Hade tänkt att gå in i duschen för den ropar på mig.
Ja juste, det är en sak jag stör mig på.
Jag blev facerapad igår, och min pappa tror helt seriöst att det är jag som skriver så sjuka saker med egen vilja.
han ba '' Varje gång det står något sånt konstigt är det någon annan, stå för vad du säger istället '' men liksom vafan? det är ju inte jag!
alla människor blir facerapade någon gång, jag blev det mycket oftare förr eftersom jag alltid glömmer att logga ut, men igår var det sebbe som slet tag i datorn och skrev på min facebook.
Jag har bara en sak att säga, DAGENS UNGDOM pappa!
Vaknade nyss upp hemma hos sebbe, dock själv eftersom han börjar jobba klockan 7. Har sovit här 2 nätter i rad, morsan och dom borde ju nästan sakna mig, haha! måste lära mig att stänga dörren till hans rum, av olika anledningar! Ska försöka fixa någon som kan köra hem mig för jag orkar inte ta bussen just nu.
Sitter hemma hos jennifer och tråkar, denise är ute och röker med jimmy och någon annan människa och jennifer ligger och sover, jag sitter och håller på att svettas ihäl här.. Deras lägenhet är nog den varmaste jag någonsin har varit i, näst efter min systers! Igår var jag med Denise,Jennifer, Sanna & Annelie, fast bara ett litet tag för sen var jag med Jocke och robin och åkte bil istället, efter ett tag drog jag hem till sebbe för dom Jocke skulle hem, så sov jag där. Vaknade runt 10 så jag är jätte trött just nu, har gått på stan och köpt nya trosor också. Kanske skriver något sen, puss!