Jag sover i mitt inre
Tröttheten i min kropp är enorm. Det hjälper inte hur mycket jag än sover, samma ständiga trötthet sveper över mig ändå. Önskar jag någon gång fick känna mig riktigt utvilad. Drömnarna om nätterna håller mig kvar i någonslags stadie mellan sömn och vakenhet.
Efter alla dagar med hets har det kanske lett till att kroppen säger ifrån, jag är totalt utmattad. Men det är svårt att ändra på sig själv, det är näst intill omöjligt. Ibland önskar jag att jag var någon annan än den jag är, men för det mesta är jag faktiskt skapligt nöjd att jag blev just jag. Ibland.
Kommentarer
Trackback
