memories that never disappears!
bland hatar jag mig själv. Eller, inte ibland. Ofta.
Jag har aldrig varit tjejen med bra självförtroende. Jag har alltid varit den som är i bakrunden. Ingen som hörs speciellt mycket. Inte den som hittar på saker som jag inte får. Jag har aldrig kunnat säga "fan vad snygg jag är",och samtidigt mena det. Jag har aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv, varit en tjej som tyckt om mig själv, varit nöjd över hur jag ser ut, eller stolt över den jag är. Hela mitt liv har jag önskat att jag var tvärtom.
Jag minns exakt vilken dag och vilken tidpunkt jag gick ifrån att vara "jag", till att vara"vi". Då kände jag mig starkare än någonsin. Allt kändes så rätt. Det kändes som att jag var någon. Men sen gjorde du det där, och jag sjönk tillbaka till den jag föddes till att vara.
Jag har aldrig varit tjejen med bra självförtroende. Jag har alltid varit den som är i bakrunden. Ingen som hörs speciellt mycket. Inte den som hittar på saker som jag inte får. Jag har aldrig kunnat säga "fan vad snygg jag är",och samtidigt mena det. Jag har aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv, varit en tjej som tyckt om mig själv, varit nöjd över hur jag ser ut, eller stolt över den jag är. Hela mitt liv har jag önskat att jag var tvärtom.
Jag minns exakt vilken dag och vilken tidpunkt jag gick ifrån att vara "jag", till att vara"vi". Då kände jag mig starkare än någonsin. Allt kändes så rätt. Det kändes som att jag var någon. Men sen gjorde du det där, och jag sjönk tillbaka till den jag föddes till att vara.
Det började med att jag första december 2009 träffade en kille, den killen jag sedan började dela mitt liv med, även fast vi inte hade träffats så länge så kändes det så rätt, du var den killen som alltid fanns där, den killen som tog mig för den jag var oavsett vad andra sa.
Tiden gick, jag kände mig lyckligare än någonsin, jag hade aldrig känt så för någon annan förut.
Jag gav dig all min kärlek, jag gav dig även något som jag trodde kändes rätt, just för stunden kändes det helt rätt, jag kunde inte bli nöjdare med att jag gav den till dig.
Men i slutet av mars / början av april hände det där som inte fick hända, du gjorde det som en tjej aldrig ska få utsättas för, att en kille ens kan tänka sig att höja en hand mot en kvinna är sjukt, jag vart rädd och psykiskt instabil.
Men jag hade en familj som stöttade mig till 100%.
Men det som hände är en sak jag aldrig kommer glömma, det sitter fast och hur mycket jag än vill så kommer jag aldrig glömma dig för det du var, gjorde & vart, du var en helt underbar person, du misshandlade en kvinna och i mina ögon vart du ett monster.
Jag hoppas att ingen kommer behöva få stå ut med det jag gjorde.
Kommentarer
Postat av: Seeth
Stackars vackra du...<3
Trackback
